What its all about
Kategori: Allmänt
Fotbollen ligger mig nära till hjärtat. Jag älskar att spela, titta på och diskutera fotboll. En sport som gör mig glad, arg och ledsen. Som Arsenalsupporter har jag fått uppleva alla dessa känslor.
Jag har så länge jag kan minnas hållit på Arsenal, från början tror jag det var en reaktion emot att alla gillade Manchester United och David Beckham. Under årens gång så har känslan för klubben växt sig starkare, djupare och mer intensiv.
De senaste veckorna har jag mestadels varit arg och ledsen i samband med Arsenal. För dåliga resultat, men framförallt pga supportrar. Anledningen till att denna blogg skapades var att jag blev så frustrerad över allt jag läste och hörde.
Vilket lag håller du på?
När någon frågar detta är det med stolthet jag svarar Arsenal. Inte för att det laget är bäst, vinner mest titlar, eller har de mest spektakulära spelarna. Pengarnas vikt inom fotbollen blir större och större. Rika människor köper klubbar, slänger pengar på dem och väntar in resultaten. Ändlösa resurser och snabba resultat. Räcker inte pengarna till så tar vi lån. Det är utvecklingen. Många supportrar vill inte ha det så, det är fult och blir snabbt bespottat. Det är bra att man säger ifrån, försöker sätta stopp för storpamparnas framfart. Men man skjuter sig själv i foten på samma gång.
Kraven som ställs på en storklubb från supportrarna är titlar. Vinner man inga titlar ska huvuden rulla. Managers ska sparkas, bättre spelare ska köpas in, allt ska bytas ut och bättre ska in. Lojalitet finns inte utan resultat, helst snabba. Ändå ska tröjor brännas om en spelare är illojal. Det ska köpas så man kan vinna titlar, men det är fult att vara skuldsatt. Eller att ha en utomstående finansiär. Någonstans här blir allting fel. Kraven från supportrar kräver i stort sett "ekonomisk doping", men att göra det är smutsigt. För att genomföra detta utbyte av nuvarande mot bättre, med egna resurser. Krävs en stor ekonomi. Har man en bra ekonomi har man ingen ursäkt till att inte köpa de bästa spelarna. Att behålla en stadig ekonomi som under år kämpats för är sekundärt, återigen är titlar primärt. Att hitta rätt spelare till rätt pris är inte lika viktigt som att snabbt täppa till alla hål. Oavsett om ersättaren/ersättningen inte är de optimala.
Arsenal och Wenger har under åren byggt upp en stark ekonomi, har världens näst dyraste arena och samtidigt spelat toppfotboll varje vecka. Detta är varför jag med stolthet svarar Arsenal när någon frågar vilket lag jag håller på. Att med tålamod bygga upp en klubb, tro på sina värderingar och ändå vara ett topplag. Något unikt bland dagens topplag. Vackert och värdigt. Titlar är såklart viktigt för mig också, men inte till varje pris. Köper Arsenal alla bra toppspelare fansen skriker efter kanske vi vinner någon titel. Men vi förlorar vår identitet, vår ekonomi och vår unikhet. Låt oss sakta men säkert bygga ett slagkraftigt lag, som kan utmana de största. Med egna medel och på vårt sätt. Det kommer ta tid, en pusselbit i taget. Under tiden lyfter vi oss själva, respekterar spelare och tränare. Hyllar de som bör hyllas och ifrågasätter när vi måste.
Jag har så länge jag kan minnas hållit på Arsenal, från början tror jag det var en reaktion emot att alla gillade Manchester United och David Beckham. Under årens gång så har känslan för klubben växt sig starkare, djupare och mer intensiv.
De senaste veckorna har jag mestadels varit arg och ledsen i samband med Arsenal. För dåliga resultat, men framförallt pga supportrar. Anledningen till att denna blogg skapades var att jag blev så frustrerad över allt jag läste och hörde.
Vilket lag håller du på?
När någon frågar detta är det med stolthet jag svarar Arsenal. Inte för att det laget är bäst, vinner mest titlar, eller har de mest spektakulära spelarna. Pengarnas vikt inom fotbollen blir större och större. Rika människor köper klubbar, slänger pengar på dem och väntar in resultaten. Ändlösa resurser och snabba resultat. Räcker inte pengarna till så tar vi lån. Det är utvecklingen. Många supportrar vill inte ha det så, det är fult och blir snabbt bespottat. Det är bra att man säger ifrån, försöker sätta stopp för storpamparnas framfart. Men man skjuter sig själv i foten på samma gång.
Kraven som ställs på en storklubb från supportrarna är titlar. Vinner man inga titlar ska huvuden rulla. Managers ska sparkas, bättre spelare ska köpas in, allt ska bytas ut och bättre ska in. Lojalitet finns inte utan resultat, helst snabba. Ändå ska tröjor brännas om en spelare är illojal. Det ska köpas så man kan vinna titlar, men det är fult att vara skuldsatt. Eller att ha en utomstående finansiär. Någonstans här blir allting fel. Kraven från supportrar kräver i stort sett "ekonomisk doping", men att göra det är smutsigt. För att genomföra detta utbyte av nuvarande mot bättre, med egna resurser. Krävs en stor ekonomi. Har man en bra ekonomi har man ingen ursäkt till att inte köpa de bästa spelarna. Att behålla en stadig ekonomi som under år kämpats för är sekundärt, återigen är titlar primärt. Att hitta rätt spelare till rätt pris är inte lika viktigt som att snabbt täppa till alla hål. Oavsett om ersättaren/ersättningen inte är de optimala.
Arsenal och Wenger har under åren byggt upp en stark ekonomi, har världens näst dyraste arena och samtidigt spelat toppfotboll varje vecka. Detta är varför jag med stolthet svarar Arsenal när någon frågar vilket lag jag håller på. Att med tålamod bygga upp en klubb, tro på sina värderingar och ändå vara ett topplag. Något unikt bland dagens topplag. Vackert och värdigt. Titlar är såklart viktigt för mig också, men inte till varje pris. Köper Arsenal alla bra toppspelare fansen skriker efter kanske vi vinner någon titel. Men vi förlorar vår identitet, vår ekonomi och vår unikhet. Låt oss sakta men säkert bygga ett slagkraftigt lag, som kan utmana de största. Med egna medel och på vårt sätt. Det kommer ta tid, en pusselbit i taget. Under tiden lyfter vi oss själva, respekterar spelare och tränare. Hyllar de som bör hyllas och ifrågasätter när vi måste.
